| Главная » Иные статьи » Исследования грамматики Кхуздӯла |
Magnus Åberg. En analys av dvärgiska.
En analys av dvärgiska av Magnus Åberg Эта версия была раньше доступна на сайте: http://forodrim.org/daeron/md_khuzdul.html, но позже заменена окончательной версией и теперь этот текст в интернете доступен только на нашем сайте. I. InledningKhuzdul, dvärgarnas språk, är av naturliga skäl svåranalyserat, eftersom det används mycket sparsamt och så gott som aldrig utanför helt interna dvärgiska sammanhang. Valan Aule skapade språket samtidigt med att han skapade dvärgarna och han gjorde det hårt och strängt precis som dess talare. Denna stramhet i språket är förmodligen också en bidragande orsak till att språket sett praktiskt taget likadant ut nu som när det kom till (det, och att det används mest i rituella sammanhang och arkaiskt bruk). Det gör också att det inte finns några dialektala varianter i språket; dvärgar förstår varandra även om de är från helt olika geografiska områden -- förutsatt att de talar khuzdul med varandra. Uttal Khuzdul har de fem klassiska vokalerna a, e, i, o, u. Dessa finns i korta och långa varianter, och de senare skrivs med cirkumflex (^) över. Uttalet av vokalerna bör ha varit liknande alvernas och människornas språk, men Tolkien antyder i en not till Daerons runor att det förekom reducerade mellantungevokaler. Detta är i så fall en likhet med bl.a. hebreiskan, med vilket khuzdul för övrigt visar upp många ytterligare likheter (se nedan under struktur). Dessa mellantungevokaler torde inte ha skrivits ut, utan bara hörts i vissa fall mellan två konsonanter som skenbart stod intill varandra. Hebreiska har mycket noggranna regler för när denna vokal uttalades och när den var stum, men den skrevs alltid ut (tecknet kallas scehwá, och skrivs som två vertikala prickar under föregående konsonant). Ord som börjar med vokal uttalas sannolikt med en ganska kraftig glottisstöt -- gällande detta antagande, se nedan under struktur. Konsonanterna är också de i princip samma som i andra språk, och uttalet av dem likaså, med ett undantag. Konsonantgrupper med tonlös klusil följd av h uttalas inte frikativt, som i alvernas språk, utan aspirerat. th, kh och troligen även ph (inget belägg finns) är förvisso helt andra fonem än t, k och p, men de uttalas klusilt och med en kraftig utandning. (jfr. sv. lathund, backhoppning, gaphals). Jag föredrar därför typograferingen th, kh och ph för att undvika sammanblandningar. Emellertid finns kombinationen gh, som bör ha varit en frikativa (tonande velar). Vad gäller betoning av stavelser finns inte mycket sagt om det, men om man ska göra en jämförelse med semitiska språk ligger accenten där oftast på sista stavelsen. Detta borde kunna gälla även för khuzdul, med undantag för en viss grupp av substantiv som i grundform har en lång vokal i första stavelse och en kort vokal i den andra (den s.k. 2:a deklinationen). Här låter det mest logiskt att betona första stavelsen, och dessa substantiv skulle då i uttal likna den i hebreiskan mycket vanliga substantivtypen segholater, vilken har två e:n (hebr. seghól) i de två stavelserna, det första betonat. Struktur Khuzdul liknar som sagt våra semitiska språk i mycket, och där jag har saknat belägg har det varit lätt att komplettera min analys analogiskt med hjälp av bl.a. hebreiska. Till att börja med är orden (åtminstone substantiven -- övriga ordklasser är svårt underrepresenterade i det material som finns) i khuzdul uppbyggda på samma sätt som de hebreiska verben, dvs. stammen består enbart av tre (eller två) konsonanter vilka kompletteras med vokaler emellan för att utgöra ord. Dessa konsonanter kallas radikaler, och är gemensamma för ord med liknande betydelser. Ett exempel på mönster är de radikaler som betecknar saker som har att göra med dvärgar: Kh-Z-D. Denna stam ser vi i de belagda orden khazâd, Khazad-dûm och khuzdul (antagligen även i ortnamet Nulukkhizdîn). Ordet definieras helt först efter att vokaler och ev. ändelser / förstavelser har lagts till mellan, efter, eller före stamradikalerna. Jag nämnde tidigare att min analys till liten del grundar sig på regler i de semitiska språken, och jag ska nu ta upp de viktigaste likheterna (belagda och hypotetiska) mellan khuzdul och semitiska språk, dels för att ge någon auktoritet åt min metod i rekonstruerandet av substantivparadigm i khuzdul och dels för att förklara hur man ska uttyda paradigmen. Mellantungevokalen ("schewá"). [Här saknas möjlighet att återge fonetiska tecken; därför används standarden SAMPA, Speech Assessment Methods Phonetic Alphabet, där ljudet för schewá transkriberas @]. I hebreiska skrevs först endast konsonanterna ut, men så småningom började man använda vokaltecken. Det blev en regel att alla konsonanter utom slutvokaler (ibland även de) skulle följas av ett vokaltecken. Ofta uttalades vokalerna med full kvalitet, men i vissa positioner reducerades de. Den längsta graden av reduktion var "schewá", som motsvarar en slapp mellantungevokal, vårt fonetiska @. Ibland uttalades det, ibland inte. I khuzdul uttalas det förmodligen så gott som aldrig, men det finns antagligen kvar rester av det. Ett tänkbart bevis för denna teori är ordet Barazinbar, "Rödhorn". Radikalerna i slutleden i detta ord är angivna till M-B-R i stamform, men i denna sammansättning har M och B när de hamnar intill varandra dissimilerats till N och B. Detta antyder att det kan ha funnits ett kort vokalljud mellan konsonanterna, då M och B ligger allt för nära varandra i munnen för att det ska vara lätt att uttala en mellantungevokal däremellan. *in@bar är lättare att uttala än *im@bar. Glottisstöten ('alef). Både hebreiska och arabiska har en kraftig glottisstöt före de ord som börjar med vokal. Den finns i olika varianter (tonlös och tonande) och räknas som radikaler som har egna tecken. I khuzdul torde det vara samma sak, då vissa ord som skenbart har bara två konsonanter men börjar med vokal tycks byggas upp på samma sätt som de ord som har tre konsonanter, och andra ord verkar ha bara en konsonant, men liknar till formen de ord som har två radikaler. (För övrigt är det svårt att tänka sig att det skulle finnas ord med bara en radikal). Intressant i detta sammanhang är också en teori om att även skandinaver skulle ha haft en särskild runa för glottisstöten, eller åtminstone en mycket tydligt uttalad glottisstöt i de ord som börjar med vokal. Detta skulle då möjligen kunna förklara att fornnordisk poesi allittererar ord som börjar med vokal, oavsett vilken -- egentligen är den första, allittererande bokstaven en glottisstöt. I paradigmen har jag därför skrivit ut glottisstöten som en radikal, med tecknet ' , och den kan även, precis som i semitiska språk, förekomma som 2:a eller 3:e radikal (inga hypotetiska belägg finns i khuzdul för glottisstöt som 2:a radikal). Konstruktus. Ägande uttrycks i hebreiska på ett annat sätt än i de indoeuropeiska språken. Det ord som ändrar utseende är det som betecknar det ägda, inte det ägande, som i många europeiska språk sätts i genitivkasus. I hebreiska sätts det substantiv som är föremålet för ägandet i något som kallas status konstruktus, och följs sedan av det ägande substantivet i grundform, status absolutus. I khuzdul finns åtminstone ett tydligt exempel på samma konstruktion, nämligen frasen baruk khazâd, "dvärgarnas yxor". Khazâd står här i sin normala belagda pluralform, absolutus, medan baruk, om det vore absolutusformen (enligt mönstret shathûr, "molnskyar", t.ex.) skulle heta *barûk, alltså med långt û. I hebreiska händer ofta att konstruktus gör långa vokalljud korta (eller reducerar), t.ex. "bayit", "hus" -- "bet léhem", "brödets hus (förråd)". Förhållandena torde vara liknande i khuzdul -- *barûk (pl.abs.) blir baruk i pluralis konstruktus ("ngts yxor"). I paradigmen har jag tagit upp de fyra formerna singularis absolutus, pluralis absolutus, singularis konstruktus och pluralis konstruktus. Suffixform. I hebreiska finns en så kallad suffixform som substantiv tar när de får suffix (till exempel possessiva pronomen, vilka i hebreiska utgörs av suffix). Den är en något reducerad form av substantivets grundform. Khuzdul verkar också ha haft en särskild form på substantiv med suffix eller prefix, och den tar ofta utseendet 1 u 2 3 i första deklinationen singular och 1 a 2 3 i andra deklinationen singular. (Angående deklinationer och siffertypografi, se nedan under inledningen till kapitlet om Substantiv.) I övriga deklinationer och numeri tycks formen utgöras av absolutusformen med eventuella långa vokaler reducerade till korta, och korta vokaler mellan andra och tredje radikalen reducerade till outtalat schewá. Denna form är antagligen samma som den form som appliceras på första ledet i attributiva substantivsammansättningar med bindestreck, till exempel Khazad-dûm ("dvärgasalar"). Bruket av bindestreck är för övrigt vanligt också i semitiska språk, men har inte riktigt samma funktion som i khuzdul. Eftersom reducering av långa vokaler är kännetecknande för både denna sammansättningsform och för status konstruktus kan i vissa fall dessa två former sammanfalla, men utifrån sammanhanget bör det inte ha varit svårt att utröna om det talades om dvärgarnas yxor (baruk khazâd) eller om yx-dvärgar (*baruk-khazâd). Möjligen kan fraserna också ha uttalats olika beroende på om de innehöll bindestreck eller ej. II. Grammatisk översikt Substantiv Jag har identifierat ett antal olika typer av substantivböjningar i khuzdul, och utifrån dessa exempel har jag ställt upp fem hypotetiskt och analogiskt rekonstruerade deklinationer. I de följande fem paradigmen tar jag upp mönstret för varje deklination med hjälp av ordstammar, där jag har skrivit siffror i stället för radikaler (t.ex. 1 â 2 a 3). Efter varje form har jag gett ett eller flera belagda eller hypotetiska exempel på formen. "Hypotetisk" betyder här "grundad på logik", något som normalt är helt förkastligt i naturliga språk där där språkpsykologi och slumpen regerar. Dock, i khuzdul bör logiken vara tillämplig, konstruerat som det är av mästaren på struktur och regelbundenhet: Aule. 1:a deklinationen (3-radikalsord)
Beläggen är hämtade från det material som finns. De två sista exemplen är egentligen delar i ortsnamn: Bundushathûr ("Molnens huvud") och Nulukkhizidîn (?, "Nargothrond" (möjligen ordagrant "Smådvärgarnas?")). 2:a deklinationen (3-radikalsord)
På sing. konstr. finns det i denna deklination inga belagda exempel, men det naturligaste är att förkorta den långa vokalen (jfr. pluralformen). 3:e deklinationen (2-radikalsord -- kan ses som en variant av 2:a dekl.)
4:e deklinationen (i-deklinationen -- skulle möjligen kunna appliceras med en diminutiv funktion på övriga deklinationers ord)
5:e deklinatinen (3-radikalsord; materialord)
Detta är en särskild grupp substantiv som tycks beteckna olika typer av material, varför det inte finns någon (belagd) pluralform. Till form och utseende kan dessa ord jämföras med hebreiskans så kallade segholater ("seghól" = hebr. e), som också böjs på särskilt sätt, men dock inte specifikt betecknar material (ex. "mélek" = "kung"). Dessa har dock alltid utseendet 1 e 2 e 3 i grundform, medan khuzdul som synes kan variera mellan e och i som vokal; emellertid bör de två vokalerna i ett och samma ord på khuzdul ha varit antingen e eller i, inte båda. Affix Det är i khuzdul möjligt att utöver vokalvariationerna variera ords betydelse, och kanske också ordklass, med hjälp av suffix och prefix. De flesta av affixen hakas på substantivens särskilda suffixform, 1 a 2 3 / 1 u 2 3 (se ovan, Suffixform), men det finns också mer självständiga affix som är nästan att betrakta som egna ord, eller åtminstone som helt produktiva ändelser / förstavelser. Jag har nedan gjort en lista i alfabetisk ordning över de affix jag funnit belägg för. -âb Suffingeras på suffixformen. Betydelsen av detta suffix är oklar. Den skulle möjligen kunna beteckna en kollektiv plural, alternativt någon sorts motsats till diminutiv. Den finns belagd på endast ett ställe, i ordet 'aglab, "talat språk" (glottis som 1:a radikal har inlagd av mig). Radikalerna *'-G-L känns igen från den belagda termen 'iglishmêk, dvärgarnas teckenspråk (radikalerna *Sh-M-K borde således ha att göra med tecken eller rörelser; gällande formen 1 2 â 3 efter i, jfr. Barazinbar, under Adjektiv, nedan), och de borde beteckna "tunga / språk". Skillnaden i vokaler mellan 'iglishmêk och 'aglâb får oss att anta att den 4:e "i-deklinationen" är applicerbar på substantiv ur andra deklinationer, och att elementet 'igli kommer av ett ord av 2:a deklinationen, *'âgal, vilket i suffixform skulle bli *'agl. (Det skulle också kunna finnas ett substantiv ur 3:e deklinationen, *'âb, men då blir såväl formen som betydelsen av sammansättningen 'aglâb mycket svår att förklara, varför jag så gott som förkastat denna teori.) [1 a 2 a 3] -âl Detta är möjligen en agentivändelse som appliceras på verb för att ange någon som utför verbet. Detta stöds av den föreslagna betydelsen av (smek)namnet 'Azaghâl "Krigare" (glottis som 1:a radikal inlagd av mig). Stammen '-Z-Gh skulle då ha innebörden "kriga", och antingen ändelsen -âl eller hela mönstret 1 a 2 a 3 âl skulle beteckna den som utför verbet i fråga. Tyvärr finns formen inte belagd på något annat ställe än i detta ord, och verb är överhuvud taget svårt underrepresenterade i det material som finns, så det är svårt att säga mer om denna form. (Även här skulle det förvisso kunna röra sig om ett eget ord, *'âl, men detta ord skulle i så fall vara homonymt med ordet för "å", och komplicera tolkningen av ordet 'Azaghâl avsevärt.) ma- Prefingeras på suffixformen. Antagligen perfekt particip. Det enda belagda exemplet är Mazarbul, "som hör till det dokumenterade" (gällande -ul, "som hör till...", se nedan, -ul). Detta ord skulle gå tillbaka på en stam *Z-R-B som har att göra med bevarande och dokumentation. Här är participen substantiverad, och det tycks inte vara så skarpa gränser mellan ordklasserna. Kuriosa här är att hebreiskans prefix för avledda verbformers perfekt particip är "m@-", dvs nästan identiskt med khuzduls. (t.ex. "m@khatev = "skriven".) u- Konjunktion (?). Det här lilla ordet, för som eget ord bör det betraktas, kan närmast översättas med "och", men det används säkerligen oftare än den svenska konjunktionen. Det kan ses som ett uttalat kommatecken. Det finns bara ett exempel på det, men det är desto intressantare. Det är inskriptionen på Balins sarkofag: Balin Fundinul uzbad Khazad-dûmu -- "Balin Fundins son, [och] herre till Moria". Radikalerna i ordet för "herre" bör vara *Z-B-D, och u- därmed ett prefix. Den fulla förklaringen skulle då kunna vara följande: "herre" står i status konstruktus före det ord som det hör till, enligt de förmodade reglerna. Om ordet för "herre" hör till 2:a deklinationen, och alltså i grundform heter *zâbad skulle frasen "herre till Moria" heta *zabad Khazad-dûmu, om det stod enskilt. Men nu är det en fortsatt presentation av Balin; förutom att han var Fundins son var han även herre till Moria, och därför passar det med ett bindeord där. Ordet u- får dessutom uppenbarligen effekten att en nästföljande stavelses korta vokal reduceras till ett outtalat schewá, medan den andra vokalen står kvar, alltså uzbad. (Även i- verkar ha denna effekt på vokaler; jfr. 'iglishmêk, Barazinbar.) Dessa hypoteser grundar jag i mycket på hebreiska, där "och" heter "w@-/u-" (utan glottis, men med svagt w-ljud) och används mycket frekvent som prefix -- slå upp vilket kapitel som helst i Gamla Testamentet (ej Bibel 2000) och räkna de meningar som börjar med "och"! Även hebreiskans "u-" har kraften att reducera nästföljande stavelses vokal till schewá i vissa fall. -u Det här är en ändelse som tycks kunna appliceras på vilket substantiv som helst, utan att påverka ordet i övrigt. Att döma av de få exempel som finns verkar den ha något slags objektiv genitivfunktion. I frasen uzbad Khazad-dûmu från Balins gravinskription är ju Balin herre över Moria, dvs. ändelsen -u efter Khazad-dûm har en tämligen objektiv funktion, även om ordet innan tydligen står i status konstruktus (se ovan, u-). I Finrods tillnamn på khuzdul, Felakgundu, "grotthuggare", står gundu, "grotta", som objekt för substantivet felak, "huggare" (verktyg eller person). Grundformen borde alltså vara *gund och höra till 1:a deklinationen. Här är det svårare att avgöra om ordet före, felak, står i status konstruktus eller status absolutus, eftersom det är det enda belagda substantivet med utseendet 1 e 2 a 3. Möjligen skulle det kunna vara en variant av den 4:e "i-deklinationen". Ett tredje exempel på den objektiva genitivändelsen skulle kunna återfinnas i dvärgarnas stridsrop Khazâd ai-mênu, "Dvärgarna [är] över er". Mênu, "er", slutar på -u, och är ju dessutom ett ganska uppenbart objekt för såväl prepositionen innan som dvärgarna. -ul Denna ändelse formar adjektiv, liknande svenskans "-(i)sk". Även denna ändelse återfinns på Balins gravinskription, efter personnamnet Fundin, och fungerar där som ett patronymikon ("Fundins son", alt. "Fundinsk"). Eftersom ändelsen tydligen kan fästas även på dvärgarnas yttre namn, som hämtats från nordmännens språk, borde man kunna använda det på vilket khuzdul-ord som helst. Själva ordet khuzdul innehåller också denna ändelse: khuzd-ul, och betyder alltså naturligt nog "dvärgisk", "som hör till dvärg(ar)". -ûn Suffingeras på suffixformen. Detta är en personifierande ändelse som även den tycks kunna fästas på i princip vilket ord som helst. De belagda exemplen är Tharkûn ("stavman", Gandalf) och Nargûn ("svart land", Mordor). Själva ändelsen får översättas med vad som passar bäst i sammanhanget -- man, land el. dyl. -- och huvudordet är antagligen bara ordstammen, dvs. radikalerna, med en ganska vag betydelse och utan särskild ordklass, eftersom de exempel som finns har olika ordklass i översättningen ("stav" - subst. - resp. "svart" - adj.). Den 4:e deklinationens pluraländelse -în skulle kunna vara feltolkad mig och i själva verket vara en variant av denna form, men då riskerar ortsnamnet Nulukkhizdîn ("Nargothrond") att bli ännu mer svårtytt än det redan är. För övrigt finns ingen pluralform belagd av formen 1 a 2 3 ûn, och det är mycket möjligt att det inte finns någon, eftersom plats- och personnamn sällan behöver numerusböjas. Adjektiv Adjektiv tycks kännetecknas av ett i före (eller efter) 3:e radikalen. De belägg som finns är gabil ("stor"), gamil ("gammal"?), sigin ("lång", pl.) och baraz(i), ("röd"). (Kuriosa: förutom likheten mellan orden gamil och "gammal" kan man iaktta att ordet för "stor", gabil, i korpus nästan bara står tillsammans med ordet för "fästning", gathol -- ett ord som nästan är identiskt med det hebreiska ordet för "stor", "gadhol".) Det finns också ett ord för "silverfärgad", men det oklart om det är zirak eller zigil -- ortsnamnet zirak-zigil ("silvertopp") omdefinierades senare av Tolkien från "silverfärgad - topp" till "topp - silverfärgad". Den senare tolkningen håller jag för att vara den mer sannolika, då zirak blir substantivet och passar in i mönstret för den 4:e deklinationen. Zigil blir då adjektiv och stämmer överens med det belagda sigin. Att dessa två adjektiv översätts med singular resp. plural tyder antagligen på att adjektiv inte numerusböjs i khuzdul. De två färgerna som finns belagda, baraz(i), "röd" och zigil, "silverfärgad" uppvisar egentligen bara en svag formmässig likhet, nämligen att deras två respektive vokaler är sinsemellan samma (a - a, resp. i - i), men det är ändå en likhet som skiljer dem från övriga belagda adjektiv (förutom sigin). Det skulle kunna röra sig om en typ av adjektiviska segholater (se Substantiv, 5:e deklinationen), och precis som hos substantiven betecknar de förhållandevis oböjliga ord (material resp. färger). Men i verkar vara omistligt i adjektivkonstruktioner; även ett färgord som baraz med annan vokal än i kompletteras med ett i allra sist, och detta i får samma effekt som konjunktionen u- (se ovan, Affix): en kort efterföljande vokal reduceras till ohörbart schewá (*Barazimibar (*mibar är ett hypotetiskt substantiv av 4:e dekl.) > *Barazimbar > barazinbar; ang. dissimilationen mb > nb, se ovan struktur). Dock bör man ta i beaktande möjligheten att det rör sig om en metates: Baraz *mibar > *Barazimbar etc. Detta skulle i så fall kunna gälla även ordet 'iglishmêk; orden *'igal (4:e dekl.) och *shemek (5:e dekl.) skulle med hjälp av konstruktus sättas ihop: *'igl *shemek (sing. konstr. av 4:e dekl. skulle då se ut 1 i 2 3 och inte 1 i 2 3 i) och efter en metates bli *'igleshmek. Här skulle sedan av olika anledningar det första e kunna bli i, och det andra e kunna förlängas till ê: 'iglishmêk. Detta är emellertid rent spekulerande. Allt har hittills gällt adjektiv i attributiv ställning, eftersom belägg för predikativa adjektiv kräver bevarade hela meningar, något som knappast finns i korpus för khuzdul. Men eftersom det inte lär ha funnits något ord för "är" så bör khuzdul ändå ha gjort någon åtskillnad mellan attributiva och predikativa adjektiv, för att alls kunna skilja mellan fraser som "de långa skäggen" och "skäggen är långa". Möjligen kan man i predikativa adjektivkonstruktioner ha använt den synbarligen mycket produktiva adjektivändelsen -ul (se ovan, Affix). Verb Verb, som ofta tar upp det största utrymmet grammatikor, fyller i denna redogörelse inte ens en tolftedel. Anledningen är förstås det oerhört tunna belagda material som finns, främst på fullständiga satser. Allt som allt finns tre verb belagda, varav två är i princip samma eller åtminstone av samma ursprung. Orden är felek ("hacka i sten"), felak ("använda en hacka, en felak") och gunud ("gräva tunnel"). Med untantag för felak är verbens vokaler sinsemellan samma, och detta skulle man kunna dra slutsatser av om fler belägg fanns, men nu är det svårt, inte minst genom att det inte finns flera olika former belagda av samma verb. Däremot kan man titta på ordet felak, som alltså är dels ett substantiv ("ett slags hacka") och dels ett verb ("att använda en felak"). Roten F-L-K är uppenbart samma som för felek, och att substantivformen även kan användas som verb tyder på att verb särskildes genom sammanhanget och meningsbyggnaden (ordföljden?) snarare än genom sitt enskilda utseende. De lösa gränserna mellan ordklasser gör att khuzdul ter sig som ett tämligen enkelt och funktionellt språk vad gäller verbsatser, något som är rimligt att föreställa sig med tanke på hur och i vilket syfte det skapades. III. Avslutning Det som här har tagits upp är i mycket helt hypotetiska teorier eller rentav logiska gissningar; men jag tror mig ändå kunna gissa någorlunda kvalificerat, tack vare erfarenheter av konstruerade språk samt grundläggande universitetsstudier i bibelhebreiska. I arbetet med att hitta belagda exempel har jag haft stor hjälp av Helge Fauskangers nätsida om khuzdul på Ardalambion, och vad gäller yttre form och redigering står jag i stor tacksamhetsskuld till Gildir, Per Lindberg, gillesmästare i språkgillet Mellonath Daeron. Om det finns synpunkter på min analys är jag mer än villig att ta emot dem! Lindir, Magnus Åberg Appendix Alfabetisk lista över de belagda ord som har tagit upp i analysen, samt anvisningar till var de finns belagda. aglâb - (talat) språk [War of the Jewels, s. 395] ân - flod(?) (fr.Gabilân ) [War of the Jewels, s. 336] Azaghâl - krigare(?) (namn på Belegosts herre) [Silmarillion, kap. 20] Barazinbar - Rödhorn (ett av bergen över Moria) [Sagan om Ringen, Bok II, kap. 3] Baruk khazâd - Dvärgarnas yxor (dvärgarnas stridsrop) [Appendix F] bizar - dal (fr. Azanulbizar) [Return of the Shadow, s. 466] Bundushathûr - Molnhuvud (ett av bergen över Moria) [Sagan om Ringen, Bok II, kap. 3] dûm - salar (fr. Khazad-dûm) [Sagan om ringen, bok II, kap. 3] felek - hacka i sten [Peoples of Middle-Earth, s. 352] felak - 1 ett slags hacka; 2 att använda 1 [Peoples of Middle-Earth, s. 352] Felakgundu - grotthuggare (Finrods dvärgiska tillnamn) [Peoples of Middle-Earth, s. 352] gabil - stor (fr. Gabilân, Gabilgathol) [War of the Jewels, s. 336; Silmarillion, kap. 10; The Lost Road, s. 274] Gabilân - Stor flod(?), (Sirion) [War of the Jewels, s. 336] Gabilgathol - Stor fästning, (Belegost) [Silmarillion, kap. 10; The Lost Road, s. 274] Gamil - gammal(?), (fr. Gamil Zirak) [Unfinished Tales, s. 76] gathol - fästning (fr. Gabilgathol) [Silmarillion, kap. 10; The Lost Road, s. 274] gundu - underjordisk sal (antagligen med suffix) [Peoples of Middle-Earth, s. 352] gunud - gräva tunnel [Peoples of Middle-Earth, s. 352] iglishmêk - ett dvärgiskt teckenspråk [War of the Jewels, s. 395] Khazâd - dvärgar [Appendix F] Khazad-dûm - dvärgasalar [Sagan om Ringen, bok II, kap. 3] Khazâd ai-mênu - dvärgarna [är] över er (dvärgiskt stridsrop) [Appendix F] kheled - glas (fr. Kheled-zâram) [Silmarillion, Appendix, uppslag khelek-] kibil - silver (metall) [The Treason of Isengard, s. 174; Sagan om ringen, bok II, kap. 3] Mazarbul - som hör till det dokumenterade [Sagan om Ringen, bok II, kap. 5] M-B-R - (stamvokalerna för) horn [The Treason of Isengard, s. 174] nâla - (flod-)lopp(?) [The Treason of Isengard, s. 174] Nargûn - Svart land (Mordor) [Return of the Shadow, s. 466] N-R-G - (stamradikalerna för) svart [Return of the Shadow, s. 466] Nulukkhizdîn - (Nargothrond) [War of the Jewels, s. 180] Rakhâs - Orcher [War of the Jewels, s. 391] Rukhs - Orch [War of the Jewels, s. 391] shathûr - molnskyar (fr. Bundushathûr) [Sagan om Ringen, bok II, kap. 3] sigin - lång (fr. Sigin-tarâg) [Peoples of Middle-Earth s. 321] Tharkûn - Stavman (Gandalf) [Sagan om de två tornen, bok II, kap 5] ûl - åar (fr. Azanulbizar) [Return of the Shadow, s. 466] uzbad - herre (antagligen konstruktus med prefix) [Sagan om Ringen, bok II, kap. 4] zâram - sjö [Return of the Shadow, s. 466] zigil - silverfärgad (alt. topp) [The Treason of Isengard, s. 174, 175] zirak - topp (alt. silverfärgad) [The Treason of Isengard, s. 174, 175] Zirak-zigil - Silverfärgad topp (ett av bergen över Moria) [Sagan om Ringen, bok II, kap. 3] | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Просмотров: 2636 | | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Всего комментариев: 0 | |